Det var svårt för mig i början att arbeta med
storyline, eftersom detta är ett helt nytt arbetssätt. Efter att jag började
arbetet blev jag intresserad och nyfiken på ämnet. Jag ville lära mig mer och
utveckla mina kunskaper. Det var roligt att se resultatet och utvecklingen på
barngruppen.
Jag märkte att barnen fick möjlighet att lära
sig lära vilket händer när eleverna klarar av att kritisera sitt lärande. Detta
gjorde att barnen fick större drivkraft och starkare självkänsla. Lpfö (2010)
skriver att förskolan ska sträva efter att varje barn ska öka sin
självständighet. Jag såg också att barnen hade självinsikt över det egna
lärandet vilket gör att barnen fick framgång. Eleverna fick prova olika vägval
där det självständiga tänkandet och handlandet utvecklades.
Lärandet är skedd i sociala sammanhang vilket gjorde att barnen lärde sig med varandra
och från varandra. Barnen lärde sig hur lärande processen fungerar genom att
samtala med varandra, och att vi lyssnar på dem. Barnen kunde tänka själva och
lära sig själva, vilket gjorde att de fick förmågan att lära sig att lösa problem.
På så sätt sätt utvecklade barnen sina kunskaper.
Barnen kunde bekanta sig med djuren och skapa
en relation till dem, och genom öppna frågor som vi ställde ändrade barnen
historien ofta. Dysthe (2003) skriver att pedagogen ställer öppna frågor till
barnen för att utmana deras kunskaper. Det var barnens fantasi och intresse som
gjorde att det blev en spännande utbildningsprocess. Historien fortgick på olika
sätt beroende på hur barnen svarade på våra olika nyckelfrågor som vi planerat
utifrån arbetssättet. Att barnen fick vara i skogen och plocka skräp gjorde att
fantasin och verkligheten kopplades tillsammans. Vi gick ifrån ett
socialkonstruktivistiskt synsätt där alla barn är delaktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar