Enskild reflektion: Alexander Lagerblad.

Mitt eget lärande kring Storyline arbetet ligger framförallt i att jag lärt mig nya sätt att utnyttja den fria institutionen som är förskolan. Det var, för mig, välbehövligt att få planera ett arbetssätt och flera aktiviteter rent praktiskt, då man tvingas göra ställningstaganden om olika saker samt reflektera över vad som kan fungera i praktiken och det som kanske bara låter bra teoretiskt. Storyline som metod var spännande att arbeta med. Den största anledningen till att jag tyckte Storyline var ett bra arbetssätt var möjligheten till barnens delaktighet. Lpfö98 (Skolverket, 2010) beskriver att barnen ska kunna vara delaktiga i att bestämma hur vardagen på förskolan ska se ut. Genom Storyline får de till och med möjlighet att påverka lärandeaktiviteter och tillsammans, i en äkta sociokulturell anda, bestämma över olika delar i verksamheten. Detta, anser jag, leder till att värdegrundsarbetet kommer in automatiskt – eftersom om barnen får vara med att bestämma krävs det att man respekterar varandra och låter alla barn påverka historien lika mycket. Storyline bidrar alltså det viktiga demokratiarbetet på ett lustfyllt sätt.

Något annat jag reflekterade över var hur enkelt Storyline var att koppla till andra aktiviteter utanför själva historien. Till exempel i vår grupp fokuserade vi på att en skog blev nedskräpad, detta är alltså lätt att koppla till verkligheten och tillsammans med barngruppen gå ut i skogen och leta efter skräp som man kan städa upp. Då kan man koppla historievärlden till den verkliga och arbeta efter andra läroplansmål, en beskrivning i Lpfö98 (Skolverket, 2010) handlar om att respektera naturen. Björklund (2014) beskriver också om vikten av att barnens vardag ska vara präglad av respekt till allt levande. Genom valet av Storyline inriktning tycker jag att vi fick med flera mål i läroplanen samt utmanar barnens förkunskaper inom hållbarhet (för visst vet de redan till exempel vikten av att hålla skogen ren) på ett intresseväckande sätt.

Tydligt var också hur mycket mer intressant det blev för oss (blivande)pedagoger när vi själva skapade en värld som pedagogiskt verktyg. Falkenberg och Håkansson (2004) beskriver att Storyline som metod kan framkalla ett engagemang hos barnen när de får vara med att skapa tillsammans med lärarna. Jag vill ta det steget längre och säga att engagemanget också blir större hos mig som pedagog och detta kommer givetvis bidra till att barnen blir mer intresserade om de tydligt ser att jag som pedagog tycker att det är givande. Jag tror att arbeten som Storyline kan framkalla ett intresse hos både barn och vuxna och med det kan man undvika slentrianmässiga samlingar där egentligen varken barn eller pedagoger får en utmanad kunskap eller känner sig nyfikna eller intresserade på det som händer.

Referenslista:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C. & Håkonsson, E. (2004). Storylineboken: handbok för lärare. (1. uppl.) Hässelby: Runa.

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.

//Alexander Lagerblad